Har ni någonsin tänkt på hur lätt det var när man var liten? Omedveten om all ondska som finns ute i världen. Omedveten om alla gånger man kommer gråta sig till sömns eller vakna upp med en tyngd på hjärtat. Ibland saknar jag den där känslan man hade då, när man faktiskt inte visste vad det innebar att växa upp.
Självklart bjuder livet och att vara vuxen även på stunder där man känner sig lyckligast i världen och njuter av varje sekund.
Det komiska är ju dock att jag ville bli vuxen när jag var liten och nu när jag är vuxen vill jag tidvis bara vara ett litet barn. Varför är man aldrig nöjd med den man är? Varför vill vi alltid ha något som vi inte har?
Människan är sådan, hon vill alltid ha det som hon inte har och är aldrig riktigt nöjd! :P
ReplyDeleteVisst var livet lättare då man var liten, de problem man hade då var av en helt annan klass än de man har nu. :)
För övrigt var du väldigt söt som liten. Det är du fortfarande! ;)
Håller med Laura!
ReplyDeleteOch det är en livsinsikt, inte helt lätt att nå, att vara nöjd, att nöja sig, att älska livet trotts alla skavanker.
Sant, livsinsikt... får helt enkelt ge det tid :) Inte det att jag vill vara liten igen, men ibland kan jag titta på de små oförstörda barnen och känna att det vore skönt att få vara i deras kläder ett par dagar.
ReplyDeleteTack Laura!