Ni som läst min blogg ett tag vet att det snart är dags för Orkun att göra militären. Han har en tenta den 2:e april och rycker in den 12:e april. Har inte skrivit mycket om det här just av den enkla anledningen att jag inte velat tänka på det. Nu börjar det dock närma sig och det börjar kännas jobbigt. Jobbigast är ovissheten om hur lång tid och var han kommer få göra militären. Detta är något man i turkiet får veta bara dagen, eller dagarna innan man rycker in. Förhoppningsvis kommer han hamna i västra turkiet (vågar inte ens tänka på chansen att han kan hamna i öst i kriget). Det varierar dessutom mellan 6 och 12 månader också. Rycker han in sex månader får jag bara se honom någon gång då och då om ens det medan jag kan få se honom näst intill varje helg om han är inne tolv månader. Sjävklart hoppas vi dock på den korta perioden.
Jag har bestämt mig för att stanna här i turkiet. Blir för svårt att åka till sverige och starta på nytt med lägenhet, möbler etc. Dessutom vill jag vara nära Orkun och ha en chans att träffa honom när han har permis.
Jag kan inte gå under stolen med att detta inte kommer bli jobbigt. Men, jag älskar Orkun, vi har varit tillsammans i fyra år nu och tagit oss igenom många svårigheter hittills. Så det här skall definitivt gå också!
Planen är nu att spendera varenda vakna sekund tillsammans denna månaden. I början av april åker vi till Izmir tillsammans för att spendera tid med Orkuns familj, bara ta det lugnt och bo på hotell ett par dagar.
Jag har bestämt mig för att stanna här i turkiet. Blir för svårt att åka till sverige och starta på nytt med lägenhet, möbler etc. Dessutom vill jag vara nära Orkun och ha en chans att träffa honom när han har permis.
Jag kan inte gå under stolen med att detta inte kommer bli jobbigt. Men, jag älskar Orkun, vi har varit tillsammans i fyra år nu och tagit oss igenom många svårigheter hittills. Så det här skall definitivt gå också!
Planen är nu att spendera varenda vakna sekund tillsammans denna månaden. I början av april åker vi till Izmir tillsammans för att spendera tid med Orkuns familj, bara ta det lugnt och bo på hotell ett par dagar.
Det kommer säkert att kännas jobbigt (speciellt den första tiden) i och med att ni är så vana vid varandra och att vara tillsammans varje dag, men tiden kommer att gå fort ska du se! Tiden gick jättefort för mig och Ahmet, och jag kan knappt tro att det snart är ett år sedan han kom ut ur armén! Jag hoppas att Orkun hamnar på ett bra ställe nära Istanbul så att ni kan ses ofta! Passa på och mys och njut av varandras sällskap massor nu den sista månaden innan han rycker in!
ReplyDeleteFika någon dag nästa vecka? :)
kram!
Förstår att det känns väldigt jobbigt, hoppas verkligen att han får en bra "placering" (långt bort från allt vad krig heter) och att tiden går fort! Väldigt fin bild på er, ni är ett så fint par!
ReplyDeleteJag håller tummarna för att ni får den korta perioden och att Orkun hamnar på ett bra ställe. Jag vet att det kommer att vara jätte jobbigt, men ni kommer att fixa detta! Kärleken övervinner allt :) Sen har ni ju resten av livet att vara tillsammans när han är färdig :D
ReplyDeleteMånga kramar
Blev nyfiken på ditt lärarjobb i Turkiet...har du läst engelska/svenska eller lärarutbildning på högskola i Sverige? Eller lyckades du få jobb utan tidigare utbildning?
ReplyDeleteJag har tagit en del strökurser när det gäller pedagogik och språk, men har sedan ett tag tillbaks även ett certifikat i undervisa i Engelska. Funderar du på att börja jobba som lärare i Turkiet?
ReplyDeleteDet här klarar ni, och kärleken kommer vara dubbelt så stark efter detta. Var stark vännen :)
ReplyDeleteSå vemodigt:( Men kärleken ska prövas från alla håll och kanter för att bli ännu starkare. Hoppas precis som alla andra att Orkun får en så lindrig placering som möjligt, för er bådas skull! KRAM!!
ReplyDeleteMiki och Johanna: Tack för era fina önskningar. Vi båda skall försöka vårt bästa. Det kommer säkert gå jättebra. Med ert stöd går det dessutom redan bättre :)
ReplyDelete